1994-1995
Kiss me Kate

Cole Porters Can-Can blev både en konstnärlig och ekonomisk succé för Borlänge Musikteater, så varför ändra på ett vinnande lag?! Så tyckte en trio - blivande producenten Birgitta Jobs samt Bengt Fredriksson och Karl-Gösta Sälgström - som 1993 fick i uppdrag att föreslå 1994 års stora produktion. Och
det blev Cole Porters underbara musik igen. Det vill säga Kiss me Kate, som hade urpremiär på Majestic Theatre i New York 1948. Musikteaterns version skördade stort bifall både hemma och borta. Musikalen gick nämligen ut på turné och hade en bejublad avslutning i Härnösands teater. Det var förresten sista turnén för Musikteatern, i varje fall som det ser ut i skrivande stund.

Den första impulsen till Kiss me Kate kom från två unga teatermän, regissören Arnold Saint Subber och kostymtecknaren Lemuel Ayers. De föreslog författarinnan Bella Spewack att göra en musikalversion av William Shakespeares komedi Så tuktas en argbigga, men hon var kallsinnig till att börja med. Men så kom hon på att man kunde foga in temat i en modern ram - ett teatersällskap som turnerar med Så tuktas en argbigga - och då blev hon eld och lågor. Hon och maken Sam (som tillsammans skrev librettot) lyckades även övertyga Cole Porter om att skriva musiken. Trots att han led svårt efter en ridolycka, då han bröt bägge benen och måste gå igenom flera smärtsamma operationer, skrev han 1948 (för övrigt i samband med en operation) sitt livs bästa musikalnummer till Kiss me Kate.

Petruchios sånger klingar överdådigt italienskt i till exempel Var är det liv jag levde förr. Andra kända "örhängen" är bland annat So in love, Why can't you behave och Wunderbar.

Genom musikalens dubbla handling blev det även dubbla roller hela vägen. Bengt Fredriksson gjorde både teaterchefen/regissören Fred och Petruchio, som gifter sig med Kate, medan Ulla Sundqvist förkroppsligade skådespelerskan Lilli Vanessi - som varit gift med Fred - och Katarina (Kate). Duon svarade för både ett utomordentligt utspel och samspel. Speciellt gällde det "duellen" i slutet av första akten, som var minst sagt imponerande. Efter sista föreställningen i Härnösand skrev tidningen Nya Samhällets kvinnliga recensent att epitetet "amatörer" inte stämde på de agerande. Hon var närmast lyrisk och prisade speciellt den nyss nämnda duon, samt Elisabeth Jobs som spelade
Lois Lane/Bianca och "gangstrarna" Rolf Andersson och Olle Nord.

Borlängebördige operasångaren Sven-Erik Vikström tillfrågades på ett tidigt stadium om han ville regissera Kiss me Kate och han accepterade efter att ha funderat en kort tid. Sven-Erik var också långt kommen med planeringen när han fick en allvarlig sjukdom och måste lämna återbud. Då kopplades en ung teaterman i Falun - Ingemar Paulson - in som regissör och han gjorde en mycket fin insats. Liksom i Can-Can utsågs Kurt Moszny till kapellmästare.

[Tillbaka] | [Fler bilder]