1988- 1989
Värdshuset Vita Hästen

Efter en serie framgångar med musikaler kom Gävle-Dala Teatersällskap 1988 med en helt ny form av produktion. En klassisk operett. Och det var inte vilken operett som helst utan den populära Värdshuset Vita Hästen, i översättning av Beppe Wolgers. Som upphovsman anges Ralph Benatzky, men texten är skriven av Hans Müller och är en fri bearbetning av Blumenthals och Kadelburgs lustspel Im Weissen Rössl. Förutom Ralph Benatzkys musik innehåller operetten även musikinslag av Robert Stoltz, Bruno Granischstaedten och Robert Gilbert.

Värdshuset Vita Hästen har allt. Vacker medryckande musik, en kul intrig, tänkvärda visa ord om livet och effektfulla dräkter. Liksom tidigare produktioner var Lennart Gregor regissör och Jan Eriksson kapellmästare för en åttamannaorkester. Överkyparen Leopold spelades av Bengt Fredriksson, en av Borlänges stora sångare med en lång karriär bakom sig. Det var hans första medverkan i en produktion av Gävle-Dala Teatersällskap och även första gången som han gjorde en musikal-/operettroll. Men Bengt led inte av några debutproblem. Nej, tvärtom! Han gjorde suveränt ifrån sig. Han kombinerade en imponerande sång med ett lysande spel och en humoristisk framtoning och applåderna smattrade. Rollen som värdshusvärdinnan Josepha delades av Mayny Michaelsson och Gunilla Lirsjö, som bägge stått på teatersällskapets scen tidigare.

Värdshuset Vita Hästen gavs i 30 föreställningar och var (vilket var brukligt på den tiden) även ute på en turné. Det var tyvärr ingen hellyckad föreställning, trots att publiken var mycket nöjd. Somliga recensenter angrep den sångliga förmågan på vissa "händer" och menade att det ställs särskilda krav på sången när det handlar om operett. En recensent i Karlskoga skrev ner föreställningen jäms med fotknölarna, innan han avslutade: "Men publiken trivdes i alla fall". Så kan man ju också uttrycka det. Det brukar alltid inträffa episoder som kan vara nog så pinsamma just när de är aktuella, men som man skrattar åt efteråt. Inför föreställningen i Smedjebackens Folkets hus upptäckte Ulla Blomström (sedermera Sundqvist), som delade rollen som Klärchen med Agneta Almgren, att hennes mamelucker var försvunna. Det var naturligtvis av stor vikt att dessa fanns med på scenen.

- Vi kan sy ett par provisoriska enbart för den här föreställningen, sade en sömmerska som var med.
- Nej, vi måste ju ha riktiga mamelucker, tyckte Karl-Gösta Sälgström (kejsar Frans Josef i operetten). Han begav sig därför ut i den närbelägna serveringslokalen, gick fram till första bästa företrädare för det så kallade täcka könet och utbrast:
- Har du mamelucker?
- Ja, inte på mig, men hemma, skrattade hon. Och jag bor alldeles i närheten.

Så när föreställningen började hade Ulla fått sina lånade mamelucker.

Lite kuriosa kan vara på sin plats. Värdshuset Vita Hästen gick även ut på en kort sommarturné och då utökades ensemblen med kändisadvokaten Gunnar Lundgren från Falun. Det behövdes påfyllning av duktiga sångare och Gunnar är en sådan. Han tog över överjägmästarens vakanta roll. Gunnar visade sig vara en spexmakare av guds nåde.

[Tillbaka] | [Fler bilder]