När jag var 6 år och gick på kindergarten (lekis kallades så på den tiden) fick jag ”den stora äran” att spela snö i barngruppens uppsättning av någon sorts vårpjäs. Jag skulle ligga under ett lakan och sedan avlägsna mig och liksom smälta bort vid vårens ankomst – hela tiden kvar under lakanet. Tyvärr lyckades jag gå av scenen för tidigt och snön försvann mitt i vintern. Ack ja… kanske är det därför jag numer trivs bäst med jobbet utanför scenen, i alla fall är det där jag håller till.
Det har blivit en hel del sångtexter, fixande med scenografi och en del specialeffekter de senaste åren för BMT. Allra roligast var nog att få till piltavlan i musikalen Robin Hood. Hur får man den förste skytten att skjuta mitt i prick och sedan Robins pil att splittra den första? Detta skulle ske tvärs över hela scenen och fungera till 100% i varje föreställning.
Vi lyckades och publiken tappade hakan. Hur det gick till får förbli en hemlis, men stolta var vi.
Förresten kan jag inte hålla mig helt borta från scenen, men jag syns bara bland scenarbetarnas skuggfigurer vid vissa scenbyten.